Historik

I slutet på 1700-talet leddes svenskt artilleri av ett artilleriregemente. Eftersom regementet bestod av ett fyrtiotal kompanienheter utspridda från Stralsund i söder till Östersund i norr och från Göteborg i väster till finska Savolax i öster insåg man att organisationen inte var hanterbar. Ett Kongligt Bref utfärdades den 26 maj 1794 där det bestämdes att Kongl Artilleriregementet skulle delas upp i Svea, Göta, Wendes och Finska artilleriregementena.

Organisationen trädde i kraft den 23 juni samma år, varvid Kongl Wendes artilleriregemente bildades av Skånska brigadens fem kompanier av vilka två var förlagda i Kristianstad och ett i vardera Malmö, Landskrona och Kalmar samt av Pommerska brigadens trekompanier alla förlagda i Stralsund.

Under 1700-talet var svenskt artilleri tämligen försummat, pjäserna var de samma både i början och slutet av århundradet. Vid Pommerska artilleribrigaden fanns två majorer som skulle betyda mycket för artilleriets utveckling, Carl Hedvig och Carl von Cardell.

Cardells ridande kompani uppsattes först år 1795. Delar av Wendes deltog i Pommerska kriget 1805-1807. Carl von Cardell gjorde sig känd både som en mycket skicklig artillerist men även som krigaren som på eget initiativ kunde ta stora risker.

Regementschef för Wendes var den tappre översten och artilleribefälhavaren Johan Norrby. Vid belägringen av Stralsund gjorde svenskarna flera utfall och vid ett sådant stupade Norrby den 21 februari 1807. Carl von Cardell utnämndes till hans efterträdare som regementschef, en befattning som han skulle inneha ända till sin död 1821.

Bara veckor efter sitt utnämnande fick Cardell uppdraget att rekognosera fransmännens verk och batterier som förberedelse för en planerad stormning. Med sig hade han 1000 man infanteri, kavalleri, jägare och artilleri. Istället för att rekognosera beslöt han på eget bevåg att anfalla och storma redutten. Under mördande eld tog sig svenskarna ända fram till graven men vallen regn och is så hal att de inte lyckades att klättra upp på den. Efter att ha förlorat en femtedel av styrkan fick anfallet avbrytas. Reträtten skedde i god ordning mest tack vare det ridande artilleriet som lade kraftig kartescheld över fransmännen så att förföljandet hejdades. Efter det så kallade ”Cardellska utfallet” stod han inte högt i kurs men kunde i de fortsatta striderna revanschera sig.

Mer om Pommerska kriget och mycket annat finns att läsa i boken ”Kungliga Wendes Historia 1794-1994”. Kan beställas via hemsidans kontakt. 100kr + frakt.

Det som gjorde Wendes mest känt var 1813 års krig mot Napoleon. Dåvarande prins Carl, senare Carl den XIV Johan var chef över Nordarmén där von Cardell var chef för den artillerireserv som var avsedd att genom samlad eld i ett kritiskt ögonblick åstadkomma ett avgörande. Det ridande batteriet och två batterier ur Svea Artilleriregemente ingick i artillerireserven.

Vid byn Grosbehren den 23 augusti hade en fransk kringgångsstyrka som kunde angripa den preussiska kåren flanken upptäcks av von Cardell, vilken anhöll att få sätta in artillerireserven. Endast Wendes Ridande batteri var helt stridsberett och med detta framryckte von Cardell och på 500 meters avstånd från fransmännen beordrade han halt och en intensiv eldgivning inleddes vilken slog ut två franska pjäser. Preussarna blev uppmärksamma på flankhotet och von Cardell kunde beordra uppbröstning.

Två veckor senare den 6 september vid Dennewitz. Fransmännen rykte fram i syfte att återta Berlin med tre armékårer mot dem stod en preussisk kår med uppgift att fördröja fransmännen inför ett planerat anfall med Nordarmén i flanken. Preussarna trycktes bakåt men von Bulovs kår skyndade till hjälp. Karl Johan hade i förväg sänt 4000 man lätta trupper däribland Wendes ridande batteri och ett lätt åkande batteri ur Svea artilleriregemente för att hjälpa preussarna. Deras högra flygel var hårt ansatt av franskt artilleri. Von Cardell med det lätta åkande batteriet inledde häftig eld mot det franska artilleriet och fick snart även hjälp av Wendes ridande batteri. Fransmännens artilleri tystnade inledde en reträtt som övergick i vild flykt.

Den 18 oktober stod slaget vid Leipzig. Napoleon hade koncentrerat sina styrkor dit och de tre allierade arméerna var på väg dit från norr, öster och söder. Karl Johan var obenägen att sätta in större svenska styrkor så dessa spelade en mindre roll. Det var bara von Cardell reservartilleri som deltog aktiv i slaget. Han anlände efter snabb marsch till den ryska kåren vid Schönfeld som var invecklad i häftig strid och var i svårt läge då man saknade eget artilleri och var ansatt av en ovanligt stark fransk artilleristyrka. Bara Wendes ridande batteri hade hunnit med i den häftiga frammarschen och grupperade och avgav häftig eld med sådan verkan att det franska artilleriet tvangs omgruppera till ny ställning. De båda åkande batterierna hade nu hunnit fram och tillsammans fortsatte man bekämpa fransmännen nu riktning mot Leipzig. Vid ett tillfälle i slutskedet utsattes von Cardells grupp för ett flankanfall av Napoleons hästgarde. Von Cardell lät det tunga batteriet göra frontändring och efter några mördande salvor råkade gardet i oordning och drevs på flykten med mycket stora förluster. Artilleriet stannade kvar på slagfältet med den ryska kåren. På natten utsattes man för franska kastpjäser. Reservartilleriet led här allvarliga förluster. Sex officerare var sårade. En underofficer och 33 man döda eller sårade. En del sårade dog senare på sjukhus i Leipzig. Av hästarna var 23 döda och 22 illa sårade. För sina insatser i slaget fick von Cardell välja några pjäser ur det franska krigsbytet. Han valde 8 sexpundiga kanoner och 4 åttapundiga haubitser, alla av metall och alla med Napoleons namnchiffer. Reservartilleriet fick inte tillfälle att göra fler insatser under 1813 års fälttåg och upplöstes efter krigets slut.

Redan 1797 hade skånska artilleribrigadens 5 kompanier samlats till Kristianstad som slutgiltigt blev regementets huvudstation. För sina insatser i 1813 års krig tilldelades regementet 1816, på Stora Torg i Kristianstad, ett hedersstandar med segernamnen Grosbehren, Dennewitz och Leipzig. Standaret har vit duk, vilket kännetecknar ett hedersstandar, och är det enda hedersstandar som tilldelats ett artilleriförband och är därtill det första i Sverige med segernamn. Standaret är dessutom landets äldsta som fortfarande är i bruk och finns nu i Boden där artilleriregementet för Wendes traditioner vidare. Wendes lades ner år 2000. Wendes högtidsdag firades årligen den 6 september, till minne av slaget vid Dennewitz. Wendistföreningen genomför varje år en minnesceremoni lördagen närmast 6.september vid minnesstenen över stupade kamrater vid Norra Kasern i Kristianstad.

.