Legenden

Barbara föddes i slutet av 200-talet i staden Nicomedia i mindre Asien, inte långt från den nuvarande staden Izmir.

Hon var dotter till en framstående adelsman och växte upp till en underskön kvinna. Hennes mjuka sinnelag gjorde henne mottaglig för den kristna läran, vilket ogillades i allra högsta grad av hennes fader, som på alla sätt försökte återföra henne till familjens tro på de gamla gudarna.

Barbara gav inte efter, varför fadern spärrade in henne i ett torn. Det hjälpte inte, hon fortsatte att be sina kristna böner. Fadern beslöt då att döda dottern, men som ett mirakel öppnades en spricka i tornet och Barbara kunde fly.

Barbara tog sin till flykt till en bergskreva där en fåraherde så småningom fann henne. Herden slog larm och Barbara infångades. Herren straffade herden genom att förvandla honom till en stenstod. Fåren blev gräshoppor.

Fadern förde Barbara till inför rätta. Genom tortyr försökte man få henne att avsvärja sig sin kristna tro, men varje natt efter en tortyrdag läktes Barbaras sår. Mystiska ljus lyste upp hennes fängelse. Barbara gav inte upp, varför domaren nödgades döma henne till döden.

Fadern bad att själv få halshugga sin dotter. Så skedde. Då kom ett våldsamt dån och en ljungande blixt som dödade fadern. Nästa blixt dödade domaren.

Enligt den julianska kalendern dog Barbara martyrdöden den 4 december år 306.

De mirakel som inträffade under Barbaras martyrskap medförde att kristenheten helgade henne. Hennes kvarlevor var en tid begravda i Marcuskyrkan i Venedig.

Barbara som skyddshelgon

Från 700-talet tillbads Sankta Barbara som skyddshelgon av folk som bad om skydd mot faror. Folket trodde att om man var snäll mot Sankta Barbara skulle man slippa det öde som bland annat hennes grymme fader drabbades av.

Sankta Barbara blir artilleristernas skyddshelgon.

I artilleriets barndom var kanoneldrören sköra och krutet var inte särskilt stabilt. Eldrörsexplosioner tillhörde vanligheten. Som kuriosa kan nämnas att straffångar kunde dömas till val mellan halshuggning eller att ingå i en pjässervis. Till en början valde fångarna att ingå i servisen men efterhand blev det allt vanligare att föredra halshuggning som ett lindrigare sätt att dö. Lagen ändrades därför och valet av halshuggning togs bort.

Dåtidens religiositet gjorde det naturligt att för ”fyr” be en bön till det helgon som man ansåg hade makt över blixten. Man bad helt enkelt att Barbara skulle se till att blixten/explosionen inte skulle drabba kanonservisen.

Ett annat skäl att be en bön och göra korstecknet före kommandot fyr var att artilleriets blixt och kulans kraft skulle förgöra den lede fienden. Så sent som under andra världskriget förekom det att katolska artillerister föll på knä och bad en bön innan de anmälde ”eldberedda”.

I Sverige återupptogs firandet av Barbaradagen under 1980-talet efter det att befäl från A4, A8 och A9 under ett par år varit inbjudna till det norska artilleriets Barbarafirande. A8 kom först igång, sedan följde A4 samt A9 och så småningom följde även Wendes efter.

Idag är det en självklarhet att artillerister i firar sitt skyddshelgon.